BERGAMASCO FÄRGER

Bergamascons pälsfärg kräver en egen förklaring. Alla valpar föds svarta eller grå. Detta är således deras genetiska färg. Det är oerhört viktigt att hålla reda på den genetiska färgen. Vilken färg de senare antar har ingen betydelse alls, möjligen är det en smaksak för den enskilde ägaren.

Genetiskt svart pälsfärg skiftar snabbt eller betydligt långsammare ibland helt till  oigenkännlighet. En del svartfödda Bergamasco skiftar till helt grått vilket anses lite spännande eftersom detta inte är det mest vanliga men är mycket önskvärt att behålla inom rasen. De flesta andra genetiskt svarta får vid vuxen ålder en icke kompakt svart färg med schatteringar på tovorna i fawn (rävrött) och isabell (beige) färger. En kompakt svart blank päls är inte godkänd enligt standard vilket lätt kan missförstås i den svenska översättningen. Den engelska översättningen talar om att pälsen skall vara ”opaque black”

De allra flesta genetiskt svarta har en liten vit tofs på bröstet som kommer att finnas kvar. De kan även under en period ha en grå eller vit ring  runt svansen. Denna brukar dock försvinna senare. Det är tillåtet med maximalt 20 % vita fläckar i pälsen även om det är önskvärt med mycket mindre.

Om man under lång tid endast använder svarta avelsdjur i kombination så kommer den svarta färgen på sikt att bli ”för svart” vilket leder till att de inte når upp till rasstandard. Detta sker dock inte på en eller ett par parningar utan på sikt.

Genetiskt grå pälsfärg kan visa sig mycket olika. Ibland är valpen helt enfärgat grå och oftast grå med markerat svarta märken, större eller mindre. Även den enfärgat grå valpen har det svarta pigmentet men det är mer utspritt så att det ger ett intryck av en enfärgad mörk grå valp. Båda dessa varianter är dock bärare av en MERLE-gen vilket är mycket viktigt att veta. Merle-genen är semiletal, vilket innebär att den i dubbel uppsättning är letal. Man parar således aldrig två grå hundar med varandra utan det optimala är svart/grå men även svart/svart är godtagbart vid enskilda tillfällen när man önskar speciella kombinationer.

Den grå pälsen kan under valpperioden ibland bli så ljus fläckvis att den felaktigt tolkas som vit. Detta brukar dock ändra sig när den vuxna pälsen startar att växa ut. När pälsen blir våt märks att den egentligen är grå.

Varje Bergamascoägare måste hålla reda på hundens genetiska färg. Se till att ha ett valpfoto kvar ifall någon tvivlar. Vid registrering hos SKK bör man använda benämningarna Svart resp. Gråmerle och inget annat.

Alla andra färger på en nyfödd Bergamasco är inte korrekta. Det sägs finnas gamla (kanske 100-åriga) inparningar med Briard som fortfarande kan poppa upp som icke önskvärda små ”utbytingar” i en normal valpkull. Dessa föds med en fawn nyans som inte hör till en normal Bergamascokull. Detta är inte ett medicinskt problem. Det största problemet med detta är att dessa individer normalt kan dölja en Merle- gen. Man vet således normalt inte om de är Merle eller ej. Det är därför viktigt att hålla dessa utanför vidare avel.

Färgfördelning i kull. Om en grå tik och en svart hane, som båda har grå/svarta föräldrar paras blir det i stort sett 50% svarta och 50% grå valpar (ex.4 svarta och 4 grå). Om samme hane skulle avlats efter 2 svarta föräldrar så skulle kullen bara fått 25% grå valpar (ex 6 svarta och 2 grå).

För att inga missförstånd ska uppstå bör man alltid tala om sin Bergamasco i dess genetiska färg. Antingen är den svart eller är den grå. Om de har några fläckar, svarta eller vita, behöver det inte kommenteras eftersom detta inte har någon betydelse. En svart Bergamascovalp kan på en domarkritik få beskrivningen ”en brun Bergamascovalp” vilket naturligtvis är fel eftersom de är genetiskt svarta vilket lätt kan avläsas i botten på pälsen. Ett annat fel som kan uppstå är när en domare t.ex. skriver ”en grå Bergamascotik” när det är en svart tik som har blivit grå. Det bästa är att domarna överhuvudtaget inte kommenterar färgen eftersom detta kan ge upphov till missförstånd. De måste naturligtvis få ha synpunkter på färgen om de misstänker att den inte stämmer med standard.

Ögonfärg. Alla valpar har från början blå ögon. De skiftar sedan successivt till brunt. En Bergamasco ska alltid ha bruna ögon. Hur ljusa eller mörkt bruna de är brukar vara lite beroende av pälsfärgen men det är önskvärt med mörkt bruna ögon. Ögonfärgen på en Bergamasco blir allt mörkare ju äldre den är. En del gråfärgade Bergamasco kan födas med en liten avpigmentering i ögat som kan synas som en liten vit fläck. Detta är en merle-effekt som godkänd men inte önskvärd. Avfärgning av ögats omgivande mjukdelar är dock inte godkänt enligt standard.